Igår var en såndär dag som kändes mycket. Under dagen gick det från det ena till det andra, lite om vart annat. Och nej, ingen hormonell obalans eller så, bara utomstående faktorer.
Direkt från morgonen togs jag ner av lite dåliga nyheter, något jag hade tagit lite för givet gick liksom upp i rök. Talar nu helt jobbrelaterat, så inget att för den delen oroa sig för. Den som är djupt rotad i sitt arbete känner nog igen dendär känslan, även om det i slutändan kanske inte är hela världen så känns det ändå. Piss. Efter lite samtal med farbrodern vid skrivbordet bredvid kändes det ändå bättre, och ganska snabbt sköt jag de neggiga tankarna åt sida och gav väg för ny motivation.
Lite senare under förmiddagen är jag ute på montering, på egen hand. Får en av dedär kommentarerna jag aldrig vet hur jag ska svara på och som retar mig såå hårt.
-"Men vad Duktig du e!"
Kommer aldrig på annat än att le brett, sådär som då man var barn. För faktum är, att detta är något man säger åt barn. Så varför får jag den kommentaren när jag gör mitt jobb, något jag gör dag ut och dag in? Skulle jag "inte vara så riktigt duktig" så skulle jag väl göra något annat?! Vad jag väldigt gärna skulle vilja veta, är om de som droppar dessa kommentarer säger det samma åt en elmontör eller byggarbetare i min ålder. Män, givetvis. Hoppas för allt i världen att dessa också får höra hur duktiga dom är, för då är allt bra. Saken är den att jag är rätt övertygad om att det inte riktigt är så. Att det är kvinnor med "kara-arbeten" som behöver påminnas att de är duktiga. Tack och bock. Men mitt leende och tack skulle vara ärligt, om jag istället får höra att det jag har gjort ser bra ut.
Men efter denna småtrista förmiddag följde en helmassa sol. Bokstavligen. Men också känslomässigt. Testade mina gränser och vann självförtroende, fick ett konkret bevis på riktigt gott arbete (detta kan jag nog skriva ut: vi toppade säljslistan i landet på solskydd utomhus, en tävling från vår leverantörs sida som pågått sedan i våras), allmänt riktigt shysst fiilis bland medarbetarna och god mat. Större och mindre saker, men ibland behövs det inte så mycket!
Visst ja, glömde ju nämna det roligaste. Jag tror att vi hittat Vårt Hus. :)
