Liv i luckorna

Vårt klimat knäcker oss. Den "finska vintern" har nog snurrat till skallen på oss alla vid dethär laget. Tänk efter ordentligt, hur mycket följder dethär skabbiga föret egentligen orsakar! I princip kan man nog beskyllda vädret för nästan vad som hellst.

Här hemma har vi båda lidit med krånglande ryggar de senaste dagarna. Så igår blev det amatör-yoga mellan vardagsrumsbordet och tvn. Sträck och böj, knäck och bräck gjorde kroppen lite rörligare, ska se om sambon har mod nog så fortsätter vi ett par kvällar till. Men varifrån dessa ryggproblem härstammar? Det bottnar i kakka-vädret, givetvis. För att det inte blev mer rörlighet under veckoslutet. För att vi skulle ha tagit en längre promenad, men utan dubbar under tassarna var en sjukhusresa nära ögat flera gånger. Det var inte riktigt 'fett' som någon skulle ha sagt. Så vi var mest säng-/soffliggandes med spel/serier för några dagar sedan. Och ryggarna tackar.

Katten löper också amok. Om sommaren är hon ute mest hela tiden, kommer bara in för att äta emellanåt. Om vintern är det fattigare med utebesök, är det riktigt kallt tar hon motvilligt kattlådan i bruk. Vintertid brukar helt allmänt vara fattigare med 'liv i luckan' för katten. Bokstavligen, vi har en vädringslucka som funkar som kattlucka. Helt bra att det inte är så mycket spring på vintern, för då är kattluckan inte i användning utan det är den gamla hederliga bakdörren som gäller. Som är SVÅR att få igen. Man måste smälla igen den så att fönstren skakar, två grannar åt vart håll är medveten om var gång då katten ska ut och in! Och nu har vi då en högst förvirrad katt, som tycker det är varmt nog att vara ute mycket, men bara 10 minuter åt gången...

Slutligen, vår brevbärare, Postens man. Han som envisas att dumpa reklam i vår låda, trots den skarpa ombedelsen på lådans lock om att låta bli. Igår hade A turen att ta nämnda Post-man på bar gärning. A gick fram och frågade honom rakt ut, "ootko nää sokee?", varpå Post-gubben ursäktande bad att upprepa frågan. Tycker nästan synd om brevbäraren såhär efteråt. A upprepade sig, pekade på vad som stor på lådan, öppnade locket och rev upp det som var där. "EI MAINOKSIA!!" Post-gubben hade försäkrat att han tror sig ha sett lappen och lämnat bort reklam då sådant kommer. A kontrade med att han uppenbarligen inte gör det, eftersom vårt matbord och papperskorg sväller av reklam. Resultatet av konfrontationen lär väl visas inom närmaste tiden, hoppas nu mest på att Post-gubben inte blev hämndlysten... I grund och botten har nog det hala föret med reklamdumpandet att göra. Halt före, Post-gubben vill få delat ut reklamen så fort som möjligt och slänger det lite här som där. En del har säkert fullit av cykeln när han ramlat mellan varven, än mer skäl att dela ut allt han har kvar. Och vem är inte mer mottaglig för Jysks  och KisuMirris erbjudanden än de som inte annars får reklam?

Att låta bli (och vad som hjälper)

Det är tuffa tider. Lider av svår bröllopsfeber. Och jag rullar ögonen åt mig själv. Eftersom riktigt riktigt bröllopssjuka kvinnor är en  människoart jag öppet förlöjligar, hemma i sofdan givetvis. De som planerar bröllop så länge på förhand att man nästan skäms för deras skull. Nån som bokar festlokal innan de har ett fast förhållande, köper klänning innan de blivit friade till. Eller klassikern, köper en klänning över budget och undermått i midjan, i hopp om att gå ner innan bröllopet.
Nu sysslar jag ju inte med sånt. Men då jag ser till mig själv så krävs det inte lika mycket för att jag ska börja skratta i smyg åt mitt beteende. Tror att den milstolpen är nådd. Tänk att jag ens övervägde att besöka Hotel Kaarle nästa fredag, eftersom en turnérande outlet för bröllopsklänningar hålls där då. Urk. Men lite intresserad ändå.

Hade planerat att inte börja planera förrän ett år på förhand och planerar att hålla mig till planerna. Plan och teori har ju dock tendens att gå längs skilda stigar. Så nu resonerar jag att så länge jag inte börjar skriva listor, skissa eller köpa något så sker inget planerande, officiellt. Det som sker inofficiellt är en annan historia. Googlar, bläddrar i tidningar, talar med sambon, men inget finns ännu till pappers! Nästa veckoslut blir det dessutom bröllopsmässa med blivande svärmor, men jag har en motiverad ursäkt! Det är nu eller aldrig, för väntar det till nästa år är det lite väl sent. Mässor är väl mest till för att samla idéer? Och för att försäkra sig om att man vet lite mer och rumban innan man ger sig in och dansar. För det är väl nu det ska samlas idéer och inspiration, länge på förhand? Har intalat mig själv att insamlandet av 'information' är det som tar tid, så det man får börja med innan 'ett år innan'. Får jobba vidare med att övertyga mig själv att det är helt okej. Brukar hjälpa att tänka att det alltid finns någon som är värre.

Förutom bröllopsyran har det varit husvisning på agendan idag, en vindpinad promenad samt en sväng på stan. Plockade med mig en DIY tidning att bläddra i, lyckligan var nästintill fulländad. Fick senare ett infall att svänga ihop en ostkaka, gör alltid en bra dag snäppet bättre.

Mimmi, vår Mimmi. Har varit extra rastlös de senaste dagarna. Lurvbollen ska ut och in stup i kvarten, däremellan ska det ätas men mest drickas. Och här dricks det inte ur nån kopp utan rakt ur kran.

Massa inspiration att ta in! Gifter sig väldigt bra med lemon cheesecake. Att läsa om garnfärgning distraherar bröllopstankarna för en stund.

Frågan är Varför

Även fast vi inte ännu har barn så vill jag påstå att jag ändå vet lite om barn. Exempelvis, en favoritfråga hos ett frågvist litet barn är 'varför'. Alternativt 'varför inte'. Minns inte att jag själv skulle ha envisast med den frågeställningen så mycket som liten, men då var jag ändå ett barn som tyckte om att retas. Inte sådär elakt-retas utan mer gå-folk-på-nerverna-retas. Kan i samma veva be alla berörda om ursäkt (sorgligt nog är det en sida hos mig som ännu kan kika fram vid tillfälle, så ursäktar också i förskott). Så kan ju anta att jag då och då också retades med att ohejdeligt gå på med "varförvarförvarförvarför" som bara en riktigt irriterande sk*tunge kan. Men för det mesta var jag nog snäll, det har min mamma iallafall sagt.

Men det var ju inte dit jag egentligen var påväg. Istället tänkte jag ventilera vilka 'varför-frågor' som jag själv ställt på senaste tiden. För visst frågar sig vuxna också 'varför', säkert till och med mera än barnen. Vuxna tycker däremot det kan verka fånigt att spotta ur sig sina frågor korts och tvärs i kafferummet. Istället bäddar man in frågorna "kafferumsdiskussioner" för att se vad andra riktigt tycker. Kanske man möjligen får svar på sina varfön. Men alla funderingar är ju inte så lätta att bädda in i vardagssamtal. Vill man fundera över luddiga frågor så får man bara ta mod till sig och börja med "jag har tänkt på en sak...." Nå, jag har tänkt på sånahär saker:

-Varför sparkar barn på främlingar i McDonalds kön? Och varför ignorerar föräldern det. Framförallt, varför blir föräldern hårt deffensiv om främlingen ber ungen att sluta?


-Varför har stenskottet i vindrutan plötsligt efter knappt tre månader börjat spricka hejdlöst åt alla håll?


-Varför måste man idag visa sig som väldigt hälsosam i andras ögon?


-Varför måste man jobba så mycket?

Men frågan jag ställer mig gång på gång är ändå,

Varför ska man gå genom livet så allvarligt?

För att det kan ta slut helt plötsligt? Än mer orsak att lätta på lynnet! Kanske för att det är vuxet att ta saker på största allvar, ge allt, gå långt, gå hårt. "Påå baa, tii baa!" Men det finns ju fler sätt att se på saken.

I förrmiddags på en stor terass, fyra våningar ovanför mark slog det mig att jag är oerhört lycklig just nu. Allt flyter bara på, inget spektakulärt i antågande och inget storm i sikte. Ett vindrutebyte på kommande för Nissan-Pissan, lyckligtvis finns det försäkring. Skulle jag behöva stå för hela kostnaden själv hade inte heller det varit katastof. Värre saker har hänt. Det är stressigt på jobbet, orken räcker inte till varken hemmasysslor eller någon form av fysisk aktivitet. Jag drömmer om lite ensamtid, gnager mig att jag bara inte "kommer mig för". Borde fortsätta på renoveringen enligt redan uppgjorda planer. Borde göra en hel massa, men av någon anledning biter det inte på mig just nu.

Har bett om att kunna vara mer i stunden och gilla mig själv lite mer, och jag tror att detta är lösningen som presenterats mig.
En pansar av lättsamhet. Klart att jag fortfarande bryr mig om saker, men alla onödiga, allvarsamma skit-tankar rinner av mig, non-stick stekpanna-stuk!
Varför?
Ingen aning, och behöver nog inte veta heller. :)

En God Morgon-panorama över Jakobstad. Vem vore inte lycklig att få jobba utomhus en sånhär fin förmiddag? Solen <3 

Dagens rätt

När jag var liten åkte mamma och jag rätt ofta hem till min moster och min kusin. Kusin Pia är sådär 10 år äldre än mig, så vi hade kanske inte sådär jättemycket gemensamt för 20 år sedan. Men tv kan ju alla titta på, eller spela videospel. Sega var super, men tror att jag mest tittade på. Tv-serier såg vi också på, men tror inte jag fattade så mycket utav det.. Men det Pia tyckte var bra tyckte jag också var bra.

Utav någon orsak har en händelse etsat sig fast i minnet. Ni vet domdär minnena som lämnat kvar, som man inte riktigt vet varför. Såna minnen man lika gärna skulle kunnat glömma för att ge plats för något mer motiverat. Kanske jag minns detta för att det är bra beskrivning på hur Pia kan vara än idag:

Vi tittar på tv, Pia bläddrar planlöst mellan olika såpor, Jeopardy och Gud vet vad. En kanal kommer upp som för tillfället visar reklam, men i menyn kan man se vilket program som pågång. Pia funderar en stund och stannar kvar på kanalen. Säger att det är ett kockprogram som hon inte sett tidigare, ska se om de lagar något gott. Vi väntar ivrigt att reklamen ska ta slut, så ivrigt man bara kan vänta på att se god mat lagas på svenska. Minns att Pia började fnittra hysteriskt när det började visas travande hästar i kockprogrammet "Dagens rätt".

Men här hos oss kommer 'dagens rätt' alltid vara något matrelaterat! Ikväll blev det pizzakväll. Men var det faktiskt mindre än en vecka förra pizzakvällen..? JO, men här tycker vi om pizza! Lite för mycket faktiskt... Idag testade vi dock att ersätta maletkött med sojakross. Mums! Smakar helt lika, precis som kött! Kan också ha något att göra med att det också blev salami och kronhjortsskav på pizzorna. Gott i varje fall, så inte räds vi att göra en helt vegetarisk version nästa gång. Om vi riktigt måste.

Välkommet till köket! Här bakas det semi-vegetariskt för fulla muggar. Helt hästfritt.

Det blev ju jättegott!

Dagens Mimmi. Fem över gryning ska det alltid gosas vid matbordet. Också orsaken till att jag för det mesta är några minuter sen till jobbet.

Änglar och kärleks-givning

Skulle jag plötsligt börja se änglar överallt skulle jag delge min sambo och föräldrar detta, varpå jag skulle skriva in mig på närmaste anstalt. Lyckligtvis är ju inte fallet alls så. Däremot läser jag en nätt, liten bok om en kvinna som gör det. Hoppets Budskap från Änglarna av Lorna Byrne. Av en ren händelse grävde jag i en rea-låda med böcker för någon vecka sedan, och där kikade denna tunna bok fram. 'Varför inte' tänkte jag, allt möjligt skruvat skriver väl folk om idag.

Jag är rätt så svår att övertyga, helt allmänt. Det ska vara fysiska bevis, upplevelser, jag måste kanske själv uppleva 'något' för att tro. Jag ser till fakta och logik, alla gånger. För att något verkar logiskt, eller ens ditåt, så kan jag tro lite grann, men sällan är jag riktigt övertygad. Det råkar sig faktist att min egen tro seglar nånstans där mitt emellan, och nu också tanten som ser och talar med änglar.

Boken är semi-intressant, men den är främst tröstande, hoppgivande. Sånt är alltid trevligt att ha bredvid sängen om kvällarna. Särskilt som jag själv drabbas utav panik allt som oftast under mörka vinterkvällar. Så jag läser några sidor om kvällarna och det känns rätt bra att lägga huvudet mot kudden. Till lika höjer jag i regel på ögonbrynen tre gånger per sida. Skeptis. Budskapet i boken är väldigt generellt kärlek. Men är hela grejen med änglarna kanske bara en riktigt bra metafor? Särskilt för de individer som mår dåligt, som har det riktigt tungt och som ber om hjälp flera gånger dagligen. Visst skulle det då kännas bra att tänka att du har en skyddsängel som följer dig överallt, skyddar dig och ger dig hopp och mod. Att det dessutom finns oändligt med änglar att hjälpa allihopa som behöver det, bara man frågar. Fina tanke.

Men vet ni vad som då slog mig? I boken nämns också att skyddsängeln älskar en villkorslöst. Att man bara behöver fråga (tyst, högt eller till pappers) om man behöver hjälp. Att det ju faktist inte skadar med en hjälpande hand. Men hur övertygad ska man vara för att de ska hjälpa? Får man också hjälp med en attityd som "Förbanna i e va jag är trött på att min partner hamrar på om sitt schackspelande som jag bryr mig skit om, Ge Mig STYRKA!!!". Eller att man skriver ett meddelande till ängeln gällande vägledning i karriärsvalet, samtidigt som man fnyser över det löjliga man håller på med. Jag trodde nämligen att man måste tro för att få något tillbaka..? Åtminstone stormgillar inte jag att hjälpa folk som inte tror på min förmåga. Men jag är bara människa och inte ängel. Dessutom är majoriteten av 'de som inte tror på min förmåga' betalande kunder, det räcker ganska långt. Men visst känns det roligt att motbevisa såna fördomar. Så kanske det också räcker för änglar, att motbevisa våra fnysningar.

I vilket fall som, budskapet som Lorna vill framföra är att vi ska älska mera, i grund och botten. Inget fel med det, blir det enklare att älska om man tror på änglar så låt gå. Tyyli on vapaa. Övervägde om jag skulle börja be om motivation att gå på gym, men resonerade att det kanske får komma lite senare. Älska mer, älska fler och älska mig, ska nog börja där.

Kan inte bli för mycket kärlek under dessa mörka vinterdagar. För en sak som jag tror på, är att kärlek är en vital faktor som håller oss i liv och friska. Man lägger så lätt märke till de som inte upplever tillräckligt med kärlek i sitt liv, för de mår inte bra. Så släng runt lite extra kärlek då du slipper till! En ask med choklad till kollegorna på jobbet med en lapp på, "ni är bäst!". Berätta för tanten på närköpet hur trevlig det är att hon alltid är glad när du kommer. Tänk inte för mycket! Vet själv att jag många gånger haft en komplimang på tungan men tänkt att det låter fånigt att säga det. Om jag ber änglarna om något är det nog att våga dela ut mer kärlek till mina medmänniskor. Folk är ju hårt på med blodgivning, varför inte kärleks-givning?

Frid! (försvenskning av 'peace', kan komma att användas flere gånger)

Töj-och-böj, Veckoslut!

Hur får man veckoslutet att räcka längre? Det har vi funderat på hemma hos oss i flera vändor. Ett evigt, ofrånkomligt problem. Har tidigare resonerat att man ska hinna göra så mycket som möjligt; handla, motionera, socialisera, tvätta och städa, läsa och pyssla, basta och baka, sen lite renoverande omkring midnatt. Men fyller man ut tiden med 'allt' så går tiden jättefort! Man nöjd över allt man åstadkommit innan man inser att det är söndag kväll och läggdags. Sen ligger man på sitt rena köksgolv och sparkar och skriker som en tjurig unge. Försöker man för hårt så blir det en dålig pannkaka, åtminstone då det kommer till att få ett långt veckoslut.

Tidigare, 'då man var ung', kulminerade ju veckoslutet i en utekväll som varade ända till tidig morgon. Oj så lång helgen kändes! Än bättre om man var ute på fredag, då kändes resten av veckoslutet som en evighet. En lyckad utekväll var ungefär allt man behövde kryssa av, sen bara segla genom resten med Korv Görans kebab, glass och serie-maraton. Ska mycket till att jag skulle våga mig på ett liknande upplägg idag. Skulle inte orka, vidare skulle jag inte ORKA. Slutligen skulle jag vara så klubbad resterande tiden av veckoslutet att jag knappt skulle återhämta mig till måndag morgon. Känns lamt att erkänna, men fysiken finns inte där längre...

Ett upplägg som också konstaterats vara döden för ett långt veckoslut för vår del är ett besök till Uleåborg. Vi ränner mellan svärföräldrar, fammor och mommor, vänner och ovänner från morgon till kväll. Så äter man gott och har det så mysigt tills mattan plötsligt slits från under en. Söndag eftermiddag packar vi in oss i bilen igen, sammanbitna och tysta i vår bitterhet. Förutom katten som gnäller för allas räkning hela vägen hem.

Så vi satsar på att göra så mycket som möjligt, med minsta möjliga ansträngning. Vi hamnar då någonstans mittemellan hyperaktiv och soffpotatis, beroende på energitillgångarna. Igår blev det belöningsuppköp i förskott, halvhjärtat mathandel och städning. 'Lagom duktig' räcker gott nog för oss båda, det är jag väldigt tacksam för. A's belöning innebar ett nytt PS4 spel, öl och Suffeli puffar. Min egen belöning var nya hudvårdsprodukter, Gnaw-choklad och senare också en sen lunch med Beth (=skrovmål vid McDonalds med högljudda mopopojkar, alltid lika charmigt).
Chokladen försvann i ett huj, vet ännu inte exakt vad som hände... Madara-produkterna från 'eko-boode' Chaga kändes riktigt sköna och mysigt 'lyxiga'. Den stora förvåningen kom dock imorse. A gick förbi och blev att stirra lite förundrat på mig nån sekund för länge. Jag undrade om jag hade smoothie i ansiktet. Han svarade att mitt ansikte bara såg på nåt vis 'ekstra puhdas' ut denna morgon. Jaha, där ser man!

Idag hade vi dock tänkt vara lite mer aktiva. Hittills har det inte gått särskilt bra, men det gör inget. Vi ska slutföra mathandeln för nästa vecka, kocka gott, söndagspromenera och gå på husvisning. Har också på känn att det blir kortspelande och semlebak mot kvällskvisten, men det återstår att se.

Skön Söndag på er!

Roligt och motiverande med nya geggor i badrumsskåpe! Är ursel på att få till en hudvårdsrutin men senaste tiden acne-shitstorm har fått mig att vilja försöka mera. Chokladen rekommenderas varmt, värt ett par extra finnar i fejan.

Snart är det måndag igen, fast vi har töjt och böjt allt vad vi kunnat. Nog är vi glad ändå!

Såhär osmickrande jobb-selfie blev det i fredags omkring 18.15. Safety first!

Pizza och eksem-grubbel

Veckoslut... smakar så gott, så gott. Var hemma strax efter 19.30 igår efter ett otippat långt monteringsuppdrag. Lyckligtvis var pizzadegen på jäsning i kylen sedan torsdag, sambon har i tiderna jobbat som pizzabagare, summan av det hela var en utsökt pannpizza som var klar tills jag kom hem. A hade dessutom läst mina tankar och köpt hem en after-work lonkero, åååh vad jag älskar den grabben! Lade också på bastun innan vi åt, var nog att hoppas för mycket det... Efter maten intog A plats på bastulaven, sa att jag hänger på snart. Blev till 'jag far snabbt i duschen när han är klar', som sedan blev till snark på soffa.  Vid 21 beslöt jag ändå att släpa mina värkande ben till sängen, somnade omedelbums.

A fick också sin beskärda del att 'tuff arbetsdag'. Tig lugnt mina övertidstimmar framför det som hände honom. Elstöt utav svetsmaskinen? Och kom inte lös? Nej tack... Det slutade med besök till sjukan och hjärtröntgen, men lyckligtvis såg allt bra ut. Allt möjligt händer det! 

Själv krämpar fortfarande ben och rygg från gårdagen, men det är omgående. Något som tärt på mina nerver sedan hösten 2015 är obalans i huden. Främst såriga armhålor som varit mest påfrestande, men har en receptbelagt kortisonkräm som håller det i shack. Skulle ju gärna komma ifrån krämen nån dag, har testat lite med kokosolja (helt omotiverat, bara ett eget påhitt) men det hjälper nog inte när det blir riktiga sår i vecken. Ett annat område är under ögonen, detta dock endast vintertid. Skorv i vecken och allmänt torrt, vet inte riktigt vad som passar? Kör med bepanten dagligen men hjälper nog inte alls. Tips mottages!

Härnäst: runda på stan. Lär ska inhandlas kattmat och motivations-öl för dagens städuppgifter. Tror också att vi ska ta en runda via eko-boode och jaga nån snäll ansiktskräm, säkert lite annat som verkar tilltalande.

Eksem?

Fredags pizzan!!

Yrkesskicklighet

Att vara duktig på det man gör till vardags, det är ju en fördel. Roligt när man själv kan tänka det om sig själv. Ännu roligare när någon annan säger det åt en. Försöker att upplysa mina medarbetare om hur bra de är på sina arbeten, men kunde nog göra det ännu mer. Idag måste jag säga att min kusin Anders visade prov på hur professionell han är på sitt arbete. Att det verkligen har satt sig i ryggmärgen för honom, för det han gjorde är något man inte ens kan öva på.

Vi var på plats vid en ny radhuslänga i centrala Jakobstad för att montera glas till kök och hjälpkök. Bar in verktyg och annat, också glasen. I regel bär man ju glas på två, men den första biten var under en ca 50*150 så Anders tog den ensam under armen. På Instagram och Facebook har man sett bilder på hur folk ramlat och brutit ben, cyklar som glidit ner i diken och husdjur som inte hålls på benen. Det var bra några dagar men nu var vi där igen. Pääkallokeli. Tanken slog mig att det var halt vid uppfarten där vi skulle in men tänkte på att gå försiktigt. Själv höll jag i en låda med kompressor och annat, Anders går ett par meter framför mig. Plötsligt ser jag hur han flyger på rygg. Time sliws down. Pulsen stiger. Jag drar dramatiskt efter andan. Han flyger på något sätt i två omgångar, ni vet när man tror det är över men så fortsätter det. Var bombsäker att glaset skulle typ kapa honom i två när det smällde mot den isiga asfalten. Men vet ni, det gjorde inte det! Faktum är att det inte gick sönder alls! Inte ens en spricka, utslaget hörn eller skråma! Otroligt! Där halvlåg Anders bara, minst lika förvånad som jag, med ett liknande uttryck som Tom Cruise i Mission Impossible när han undrar om han klarade av att inte trigga lasersensorerna. Efteråt sa han att det hela kändes som en timme och att hela hans liv flög förbi medan han föll. Det hela bar väldigt väldigt dramatiskt.

Det ni, det är ren yrkesskicklighet! Och jo, glasen är på plats där de ska vara. Ingen kom till skada.

Imorgon blir det pizza-kväll hemna hos oss. Bästa pizzan blir det när man får ösa på det man själv vill. Can't wait... Men för att det ska bli pizza måste det ju göras pizzadeg, så det var kvällens enda programpunkt. Kalldeg, älskar hur enkelt detta är! Rör ihop, knåda och släng i kylskåp över natten och nästa dag. Resultaten får ni se imorgon. ^^

Kvällen i övrigt har varit mycket lugn. Det är faktiskt en underdrift. A har kämpat med nässelutslag från och till sedan i höstas, är synnerligen ett mysterium och ett irritationsmoment. Under jul var det rätt illa, men fortfarande överkomligt. Under Rom-resanvar det igen framme ett par dagar men väldigt milt. Nu har han fått klara sig utan ett par veckor, fram tills idag. Stackarn alltså, inte sett det såhär illa under vår tid tillsammans... övervägde åka till jouren för statlare antihistamin då hela ansikter var ordentligt uppsvällt och också läpparna svällde upp. Det är tecken på att det småningom kan börja ta på andningen, då får man börja reagera på riktigt. Men nu på senan verkar det ha börjat ge med sig, har dock tenderat att tillta under natten. Lyckligtvis är det fredag imorgon, läääängtaaaaar! Något som inte kommer lika snabbt är sommaren, men så småningom. När längtan blir allt för stor får man kolla igenom sköna bilder från tidigare sommar.

Snurreli-snurr-snurr-snurrrrr

TBT, en nästan hel Mimmi i gröngräset. Förra sommaren rev vi bort allt gräs (som egentligen inte var gräs utan mest mossa) och planterade nya frön. I slutet av sommaren hade vi en rätt så fin grön matta, men i år kommer den förhoppningsvis vara mycket grönare och fylligare. Längtar nog mest av allt efter alla kommande barfota dagar.

Fartfylld Onsdag avrundad med en Couscouspytt

Inget skrivande igår, var helt slutkörd efter en längre arbetsdag. Haft full fart även idag, men nånstans ifrån finner jag idag lite extra energi efter att arbetsdagen är slut. Glädjen är det som gör det. Att det går framåt, att saker klickar, och att det är 'på gång'. Stress är roligt! Till en viss gräns givetvis, men speciellt såhär i början av året är det riktigt riktigt roligt att vi har mycket på gång i vår verkstad.

Annat på gång på? Inte så värst mycket, räcker med jobbdelen för stunden. Gjorde upp en renoveringslista innan jul, där jag skrivit upp vilka delar i vår lägenhet som ska göras under det kommande året. Egentligen är det inte supermycket, men det är de tråkiga delarna som har lämnat. Och kostsamma. Så tänker ta med lite åt gången så tär det inte allt för hårt på ekonomin. Januari betyder färdigställande av bastun, till stor del listande men också lite problemlösning. Har hittills inte haft en endaste tanke på att ta itu med projektet, men känner att kanske det ska finnas lite energi kvar att ta av när det väl blir veckoslut. Den som lever får se.

Förvånandsvärt gott blev det i stekpannan denna eftermiddag, couscous-pytt! Inte insatt i hur pass nyttigt couscous egentligen är, speciellt en ljus variant, men det är gott och bra utfyllnad i många rätter där vi annars skulle ha kört med pasta eller potatis.

Snabb Couscouspytt (3 port)

400g malet kött
2 medelstora lökar 
1 röd paprika
2 dl couscous, tillredes enligt anvisningar
spenat
sweet chilisås
salt
vitlökskrydda
färsk timjan
färsk persilja
en skvätt rödvinsvinäger
Ev. ett par nävar nachochips

Sätt couscousen att dra sig i vatten enligt anvisningar. Fräs köttet nästan klart, tillsätt strimlad lök och paprika. Fräs alltsammans 5-10 minuter efter att du satt i grönsakerna. Tillsätt chilisåsen, saltet, vitlökskrydda, de färska kryddorna och couscous. Rör om. Tillsätt slutligen spenaten och rödvinsvinäger, rör om. Låt ev. stå 5 minuter (om du orkar vänta!) Servera, krossa eventuellt en näve nachochips över var portion (de med ostsmak passade super). Smaklig måltid! :)

Snabbt och mums, rekommenderas!

Tack och förlåt Måndag

En onormalt givande måndag håller på att gå till historien. Är uppriktigt förvånad. Nätt så! *sluter fred med Måndag* Det hände mycket på jobbet idag, men fick inget gjort, haha. Det är en bra dag med andra ord. Många bollar i luften samtidigt som bollas runt och får utvecklas. För att det skall kallas 'jonglering' ska ju bollarna också hållas i luften en stund. Sedan, en annan dag får bollarna falla ner i handen, en i taget, och stanna där.

Den klurigaste bollen att flyga runt idag var en reklam-/introduktionsvideo. Hade en klar vision om vad det skulle bli och råkade hitta en jättebra (eller "jättebra") app för ändamålet. Fotnot: är jag typ enda människan som fortfarande alltid blir lika imponerad av att hitta appar för just det behov man söker? Tänk så mycket folk har lyckats hitta på! Nåväl, fixade på med videon ännu ikväll, men för en stund sedan låste sig programmet totalt.. Men video ska det bli, förr eller senare!

Mumsig middag blev det idag också, krispigt stekta biffar med ugnsgratinerade morötter och blomkål, samt en grov bön-&ärt pure. Nams nams. Har försökt att göra lite nyttigare mat hemma hos oss nu efter julen, också att äta lite mindre portioner och snacksa mera mellis. Nej faktist, det senare har jag inte riktigt orkat satsa fullt på, chiapuddingar ligger på agendan men har inte hittat tillräcklig motiv(ering) ännu. Det är en såndär motivering som man måste gå ut och jaga tror jag. Ta på sig kamoflage kläder och med en hov i högsta hugg ska man gå och lura i buskarna. Eller ska man kanske meta? Nå nog hittas det förr eller senare, man måste bara ha lite tålamod. Annat är det med gym-motivationen, den ska nog fångas i skickligt gjorda fällor och sånt.

Nu blir det däremot nedvarvning med dessa, tippar att det blir boken som drar bäst. Hmm... ja förutom dumheten i gult som flinar... A tyckte ju att vi behövde testa en ny chokladplatta ikväll. Ber att får påpeka att jag var helt odelaktig i eländet, duktiga jag var ju hemma och stekte morötter och mixade bönor. Saldot hittills är två rader, och så ska det förbli.

Spelkväll blev det ju för majoriteten av hushållet ikväll också. Försökte ligga med de andra i sängen men tröttnade efter fem minuter.

Sköna lördag 2.0

Lördagen fortsatte lugnt och lättsamt, några avsnitt Gilmore Girls och kaffedate med Beth och Katja vid Strandis. Allt för sällan vi träffas med tjejerna, men brukar bli mer av sådant när det går mot sommaren.

På vägen hem lyssnade jag på den nya spellistan, till 70% nattklubbsinspirerat. Undras på att jag blev sugen på en utekväll med sambon. Kom hem och lade fram mitt förslag, A var genast med på noterna. Ace Ventura hade nyss börjat på tv:n, så vi lämnade i soffan att se på det en stund. Slank in i en längre diskussion om allt och inget, vips så gick dendär potentiella utekvällen förlorad. Tack och lov, hade nog knappast varit lika lyckat som den kväll vi fick hemma. :)

Men, här kommer som utlovat ett utdrag från spellistan. Löjligt ja, men så har jag också gått all-in för ett 'lättsamt' veckoslut. Mår bra, äter gott och har roligt in i det sista. Och discolåtar kopplade till roliga minnen är ju lite skoj. Hela listan hittas under följande länk:
https://open.spotify.com/user/1119043656/playlist/0K5GA3W3DRlBYY5a6NFXH0

Till följande blir det husvisning, söndagen till ära. När till denna gång, under en kilometer från Solbacken. Trevlig Funday!

Så här kommer en resumé utav The Good Times:

Musikvideona på MTV
The Sweetest Thing - U2
Pure Shores - All Saints

Högstadiet...
Dansanta minns väl dansgruppen 'Freestyle'? Oj så roligt vi hade det!!
Get Low - Ying Yang Twins
Show me the Money - Petey Pablo
Temperature - Sean Paul (eller som vi kalla låten, "Sture")

Sursik disco, då man gick runt i ring rund de som dansade...
Disco Inferno - 50 cent
Don´t Phunk With My Heart - Black Eyed Peas
Pon de Replay - Rihanna
Pelimies - Martti Vainaa

Jag hade en sånhär period i slutet av högstadiet, svart hår och svarta ögonbryn. Minns att kusin H ville jag skulle sluta lyssna på COB då man kunde bli satanist om man hörde för mycket på dem. :D
Angels Don´t Kill - Children of Bodom
Needled 24/7 - Children of Bodom

Minns rätt så väl mitt första festivalbesök som tonåring, Rockperry. In Flames var en av huvudartisterna, blev totalt förälskad i dem då jag hörde dem spela följande låt. Kärleken finns där än.

Alias - In Flames

Yrkesskolan. Blev lite mer rockabilly.

Radio Girl - Volbeat

Guitar Gangsters & Cadillac Blood - Volbeat

Burning Man - W.A.S.P

Snart började vi vistas på nattklubb, oj vilka tider och vilka låtar...

Minns ni handgesten för denhär låten? 'Break-break your heart'

Break Your Heart - Taio Cruz

En av domdär "skaka rumpan så mycket att han lägger märke till dig"-låtarna

Low - Flo Rida, T-Pain

Och en till...

Hey Baby(Drop It To The Floor) - Pitbull, T-Pain

Det finns rätt många utav denhär sorten!

London Bridge - Fergie

Och när han väl hade lagt märke till dig...

Rude Boy - Rihanna

Sen en tryckare på det hela

Hey There Delilah - Plain White T's

Som avslutning några låtar som jag relaterar till olika personer, låtar som alltid kommer fungera som "theme songs" för speciella individer i min omgivning. Kanske du  till och med känner igen 'din' sång? 

Umbrella - Rihanna, JAY-Z  (ledtråd, 'får jag smaka din tequila-ila-ila-ilaa...')

Watcha Say - Jason Derulo (ringer det nån klocka?)

Hips Don´t Lie - Shakira, Wyclef Jean

Breaking the Law - Judas Priest

First of the Year - Skrillex (det minns du knappast, men du visade musikvideon åt mig i skolan, första gången jag hörde Skrillex)

Empire State of Mind - Alicia Keys, JAY-Z

Mikä Boogie - Fintelligens

Mr Saxobeat - Alexandra Stan

Cherry Blossom Girl - Air

When You Were Young - The Killers

Sköna lördag

Dagen började med massage, och en väldigt efterlängtad sådan! Hade bokat en morgontid för både mig och A till Kaustisen Jäsenkorjaus, supertrevlig personal och förmånligt. Bäst av allt, lördagsöppet. Väl uppmjukade blev det kaffe och fika väl tillbaka i Karleby, följs av mathandel.

Fyllde på kylen med massor av färska grönsaker och frukt, känns lika lyxigt och tillfredsställande varje vecka man får göra det. Liksom en hel värld av möjligheter finns att upptäckas! Brukar därför sikta på att göra storhandlandet på lördag, man har gott med tid att planera kommande veckas middagar, framförallt har jag all tid i välden att testa något nytt för lördagslunchen.

Idag blev det en salig blandning av grönsaker, kyckling och "kylskåpets specialiteter". Resultatet blev super! Är i det stora hela alltid nöjd med det jag kockar till vardags, men många gånger blir maten lite 'platt' i fråga om krydda. Nu och då när vi köper hem färska kryddor märker man den enorma skillnaden från att använda torkade kryddor. Så dagens lunch fick definitivt en uppsving av färsk timjan och persilja, pricken över i:et! Här följer receptet på Kycklingwok Deluxe med ugnsgrönsaker och raita, räcker 4-6 personer:

Wok:

600g kycklingstrimlor

1pkt bacon

1,5 morot, stora

1,5 gul lök, stora

2 vitlöksklyftor 

1 röd paprika

12 körsbärstomater

2dl kokta kikärter och vita bönor

Färsk persilja

Färsk timjan 

Parmesan

Olivolja

Salt

Citronsaft

Ugnsgrönsaker:

Broccoli

Blomkål

Olivolja

Lime & Pepper kryddmix (eller salt och citronpeppar)

Raita:

1dl turkisk youghurt

1/2 raita kryddmix

Sätt på ugnen, varmluft 175 grader. Skär broccolin och blomkålen i 1cm skivor enligt bästa förmåga, det är inte så noga. :) Tag en bakplåt, klä med papper. Sårid ut grönsakerna så att de inte ligger på varann. Ringla över olivolja, "släng omkring" grönsakerna något så att oljan fördelas. Strö krydda över grönsakerna innan de åker in i ugnen, där de får gottas under tiden du gör woken.

Klipp baconen i bitar, stek på medelhög värme. När klara, lyft över på en dagstidning medan du steker kycklingen och grönsakerna.

Stek kycklingen först. Tillsätt morot, paprika och lök (samtliga strimlade). Efter ett par minuter, riv i vitlöksklyftorna. Skär tomaterna i fyra, tillsätt. Låt allt sammans koka ihop 5-10min. Tillsätt därefter ärterna och bönorna, de hackade, färska kryddorna, citronsaft och salt efter smak. Tillsätt lite olivolja om du tycker blandningen verkar torr. Stäng av värmen men låt woken dra ytterligare 5-10min, rör om ett par gånger under den tiden.

Under tiden woken drar sig, blanda ihop raita-mixen och turkisk youghurt. Eventuellt kan du bita i små bitar gurka, men blir mer som en dipp om den hålls 'plain'. 

Tag ut grönsakerna ur ugnen, lägg upp alltsammans på fat, njut! :)

När nostalgifebern slår till

Ääääntligen fredag. Lyckligt lottade vi som fick middagen med oss hem, risgrynsgröt för andra gången idag för mig mage. Fammos, givetvis, så gott så man kan äta flera gånger på raken. <3 För de som inte visste så betyder fredag alltid risgrynsgröt till lunch på vår arbetsplats, året runt. Lika gott varje vecka!

Denna morgon var sumo-tung. Ufff... sov as-dåligt och vaknade till en knapp timme innan alarmet. Hade dessutom lite tidigare väckning då jag hade lovat mig på en kort morgonkeikka till Edsevö redan innan 8. Hela vägen mellan Karleby och Edsevö var jag gråtfärdig över hur trött jag var. #&*$!@#% förkylning. Men, efter morgonkaffet klockan 9 kändes det inte fullt lika urselt. 

Kvällen kommer att fortsätta i ytterst lugna tecken. Siktet inne på en stor kopp pepparmints te, tända ljus i vardagsrummet, lyssna på sköna låtar och utforma en ny spellista. Har under de senaste dagarna varit väldigt nostalgisk till sinnet. Har tendens att drabbas av 'nostalgifeber' allt emellanåt, inget dramatiskt dock. Backar tillbaka och spelar upp minnen, smilar för mig själv och tänker "det var nog tider det". Det var ju det, The Good Times. Det kommer också bli namnet på den nya spellistan. Tror bestämt att jag kommer plocka med några bitar med i morgondagens inlägg. Får se om mina närmaste bekanta hittar samma minne som jag haft i åtanke. ;)

Här är en av mina feel-good spellistor på Spotify, skramlat ihop den för dryga tre år sedan men går fortfarande het titt som tätt

https://open.spotify.com/user/1119043656/playlist/4TrQu9ww6TjO6XFfmZxCVB

Trevlig fortsatt Fredag!

TGIF, let´s dance!

Ringarna är här!

Ringarna anlände idag! Liksom förkylningen! (båda utropat med lika stor entusiasm)

Graverade och glasiga, splitternya för oss att matta ner och tappa bort ^^ Nå, ska försöka vårt bästa att hålla dem i vår ägo. Vi körde på titanringar, då bådas dagssysslor kan klassas som "grova" ville vi ha ens lite förhoppning om att de ska hålla. Så min är rundad, blank (ännu denhär veckan) och simpel. Akis är en lite shysstare och "rockigare" version med blank titan och kolfiber! Hållbart så in i Norden, sweet! Tycker dom ser shyssta ut sida vid sida, väldigt förtjust i hur mörk metallen är. Glasklar återspegling av våra mörka själar. (?)

Morgonens kafferumsdiskussion tangerade ju därför också ringar. Ringars vara eller icke vara på fingret i arbetet. Själv kommer jag nog ha den på under 'kontorstid', men vid lyft och monteringsarbeten är chansen stor att jag lägger den på hyllan. Om inte annat så blev jag om än mer övertygad om att det är smartast att göra så, under redan nämnda kaffediskussion.

Vi kan vara rätt råa redan från morgon på vårt jobb. Ja idag till exempel gick vi från förlovningsringar, till att fingrar med ringar på som lämnar i kläm under arbetstid, och fingrar som sedan inte finns längre. Så vart placerar man då ringen..?

Det for vidare till skräckhistorier involverade stressade människor som använder cirklar och långhåriga (eller slöjbärande, riskerna finns där..!) unga damer som använder pelarborrmaskiner. Huuuhuuu.... så otroligt viktigt med arbetssäkerhet!! Ja, sen flöt diskussionen över till arbetssäkerhetspolitik och rättegångar. En lång väg från ringar, eller?

Men nu ska jag och förkylningen brottas i sängen. Jag som vill sova och förkylningen som vill rinna och hosta ur alla hål den hitta. Sniff... Men snart är det ju veckoslut, vad är då annat att vänta egentligen?

Avrundar med en poser-bild på våra spretiga, knubbiga fingrar. Visste ni förresten att det är jättesvårt att ta fina (och naturliga) bilder på sina egna händer! Hittade till slut en semi-naturlig vinkel att fota från, där man inte ser att våra fingrar kramp-skakar. Så kommer kattskrället och fotobombar skiten ur bilden. Jamen tack så hjärtligt då.

Då det inte blir som man tänkt a.k.a Chain-of-events

Alla vet innebörden med uttrycket 'chain-of-events', varje aktion har en påföljd som leder till en annan. Gårdagens 'chain-of-events' var nog less then perfect för egen del. Började morgonen på bästa vis, god smoothie som alltid, bra fiilis inför arbetsdagen. Kände mig väldigt motiverad till att låta mitt brinnande leende charma alla kunder i min väg, hjälpa till en toppnotering för dagsförsäljningen och kanske till och med bidra med den saknade pusselbiten för botemedlet till cancer. Nå, jag var i alla fall högst motiverad för en tisdagsmorgon...

Under förmiddagen växte min to-do lista, även om detta är till synes en lugnare period på året så finns det mycket som ska göras innan säsongen drar igår. En del grundar sig i marknadsföring och planering utav detta. Tillsammans med ägarna och de anställda har vi bestämt att testa några nya marknadsföringskanaler denna vår, väldigt spännande att se responsen! Men innan vi kommit så långt ligger det lite arbete framför. Det arbetet handlar främst om att sitta framför en dator. Typ timtals. Så till en följd av min förhöjda motivationsnivå blev jag sittandes framför datorn. Hela. Dagen. Låt mig förtydliga att jag inte är van med sittande arbete majoriteten utav en arbetsdag. Låt mig också uttrycka RESPEKT för de som gör arbete framför skärmen 8 timmar om dagen. Ta det inte på fel sätt nu, men hur överlever man? Inte själva arbetet, utan det som följer efteråt...

Där 1530 tiden när jag så var klart med skärmtittandet reste jag mig upp och kunde genast identifiera tre ställen i nacke och rygg som inte mådde så bra. Sista halvtimmen gick jag runt och gjorde ditt och datt, märkte att mitt val av dagssyssla kunde ha varvats med bockning av aluminiumstänger. Tanken hade nämligen nuddat mitt sinne på förmiddagen, men tänkte att det nog är bättre att fokusera på en sak i taget. Fel.

På vägen hem i bilen beslöt jag att det kommer bli simhallsbesök senare på kvällen. Det brukar i normala fall hjälpa upp stel nacke och rygg. Fint så, vi åt couscous-kyckling-wok till middag och jag begav mig mot VesiVeijari. Testa också på vattensprint (vattenjogg, vattenlöpning?) eftersom motivationen uppenbarligen ännu inte hade tagit slut. Lite visste jag att den där förbannade motivationen i slutändan skulle komma att ge mig en natt av ihärdig smärta.

Vattenlöpningen var inte min grej tyckte jag, så skumbältet fick flyga åt kosan. Simmade några längder innan axlar och rygg fick efterlängtad uppmärksamhet. De där s.k. vattenfallen är nog lugnt det bästa som finns i simhallar, som en mjukare och varmare massage (kunde också tillägga våtare, men det klingar lite lustigt). Fortsatte med ett par dopp i den kalla bunken och stretchning i den varma. Nånstans här började min briljanta kvällsaktivitet gå åt pipan. Påväg till duscharna funderade jag över vad kvällen blogginlägg skulle handla om. Började plötsligt frysa förskräckligt, duschade supervarmt och sökte mig till bastun. Satt i bastun och samtalade med en äldre dam (och det skulle blogginlägget egentligen handlat om, det nästbästa som finns i simhallar, bastumommona), och mådde bra. Det vill säga tills jag inte mådde så bra. De som känner mig vet att jag lider av migränanfall, triggarna är flera, för hårt bastande är en av dem. Upplevde inte att vi bastade hårt (sa till och med åt bastumommon att "tästä ei kyllä irtoaa enää lämpöä" då jag slog på mer vatten), men där satt jag ändå, svimfärdig. Tog mig ut till duschen med stapplande steg, höll i mig och slog på kallt vatten för att kvickna till. Illamående, svartnande för ögonen, hårt brus i öronen och ett bultande huvud. Där var vi då igen, du och jag hatade Migrän. Upplevde till och med en ny symptom, lite extra spännande om jag får erkänna! Mina armar blev helt vita med massor av röda ränder som gick kors och tvärs. Försökte googla vad detta berodde på men "rödrandiga armar" gav främst förslag till hemsidor för barnkläder. Så om någon råkar ha en aning vad som orsakar sådant får ni gärna kommentera!

Slutligen kom jag mig hem, stupade i säng varpå fästmannen fick mata i mig vatten och migränmedicin. Så vi hade en riktigt gosig natt, jag och Migränen. Eftersom Migränen hade det så störtskönt tyckte Den att det vore juste att stanna kvar ett litet tag, eller hela natten. Och ännu påföljande morgon. Blev en dubbeldosering på morgonkvisten, men gav såklart inte med sig. Övervägde att köra till jobbet på morgonen ändå, men vet med erfarenhet att det bara blir värre frampå dagen. Samt att migränmedicinen har en röd triangel på förpackningen (se, det är inte så svårt att läsa varningstecken på förpackningen, till och med jag kan!!). Har ni dessutom en aning om hur det känns efter en natt med dubbeldos av migränläkemedel? Jag ger er en ledtråd, "bortdomnad". Ni vet hur en arm känns när den är bortdomnad? Känns som att den armen tillhör en jobbig, avtuppad fyllehund. Mjaa. Så jag tänkte att en semi-kvick hjärna i en avtuppad fyllehunds-kropp i en bil på onsdagsmorgon kanske inte var att föredra. Så jag stannade hemma. Och sov. Lika länge som en riktig fyllehund skulle ha gjort.

Men sådant händer under en klarblå himmel... Fast idag tänker jag nog vara lite bitterf*tta, himlen är ändå matchande tråk-grå idag. Fick dock inbokat en massage- och jäsenkorjaus redan till denna lördag, kempe-nöjd för det. Och, har en överraskning som väntar nu i eftermiddag... Ingen superkombination till dålig skalle och spänd nacke, men inbokat är inbokat!

Bättre lycka nästa gång sa flickon!

Pokeransikte

Alla som verkat inom kundbetjäning har varit med om någon motsvarighet till följande scenario. Det skrämmer skiten ur en, gör en svettig om tassarna och får en att fundera om demens kan påskyndas utav ett överdrivet chokladintag.
Plats: Prismas mjölkdisk, halvtimme efter avslutad arbetsdag, sista överloppsenergin försvann i den stunden då en okänd skitunge sprang med sin pyttekärra in i ditt baklår. En stund senare hör du någon snett bakom dig:

-"Jamen heeeej jag tyckte ju det var du! Oj vet du vad vi var nöjda efter att du varit där! Och vi har funderat på detdär vi talade om, och vi tror nog vi ska slå till! Vad var det nu du sa att man ska kolla innan man beställer?"

En gubbe på 50+ tittar febrilt på mig och förväntar nog ett lika snabbt och hurtigt svar tillbaka. Om jag bara kunde komma på vem fasingen personen framför mig är... paniken slår till, känner hur ett ful-fånigt snett leende sprider sig över mitt ansikte... köpkorgen i min högra hand kommer snart att glida ur greppet till följd av en flod av handsvett. Men guuuuud... tänk nu Emmi..... Jag har ju uppenbarligen varit hem till personen, men varför minns jag honom inte!!?!?!

Då kommer Räddningen. Hans Fru. Som ursäktar att hennes man kom fram "sådär bara" på "civiltid". Hon gav mig några extra sekunder att tänka, och att minnas, vad det hela handlade om. Nu minns jag allting.

Denna historia är inte pinfärsk, men helt och hållet sann. Frånsett att den lilla skitungen i början egentligen inte sprang, och det var egentligen en fullvuxen man. Och det var samma man som 10 minuter senare kom fram och störde mig i mitt val av mjölk, under civiltid. Skämt åsido, dethär paret var riktigt härliga kunder, som rätt så många kunder är.

Men detta händer dock, hela tiden. Senast idag gick jag förbi två herremän som diskuterade men en av våra anställda, de såg mig och en av dem utbrast mitt i en mening, på finska; 

-"...ja det var ju int så länge sedan du var där, nu får du komma igen!"

Detdär sneda leendet påklistrat i mitt ansikte igen. Snälla hjälp mig någon. Det hela utreddes dock rätt snabbt, efter ett skevt 'niinpä...' fick jag lite fler ledtrådar som gav mig svar.

Men hur klarar man sig ur dessa situationer snyggt? Ingen vill väl få det serverat att man är 'bortglömd', liksom. Och man själv vill ju inte loose face heller, oh no... Så här har ni receptet;

-öva på ett snyggt och trovärdigt leende under press

-memorera så många, utdragna och neutrala utfyllnadsord som möjligt

-i värsta fall, vinn några extra sekunder med en motfråga: "Nämen hej där och gott nytt år! Nå, hade ni en trevlig jul?/Hade ni ett fint nyår?/Jasså ni är ute och shoppar grönsaker"

Och kom ihåg, du håller nog inte på bli dement, det överdrivna chokladintaget till trots. Du är nog bara minst lika yr i skallen som alla andra.

Vår Sunday-Funday

Söndag har gått och blivit vår veckodag för bl.a. husvisningar. Inget planerat, bara något som råkat hända nu under vintern. Detta veckoslut uteblev dock husvisningen, vi hade ett hus i åtanke, men då det ändå inte var det vi letar efter kändes det lite onödigt att gå "bara för att". Bättre lycka nästa vecka. :) Klargör också att husköp inte är något som ännu är riktigt aktuellt för oss, för att slippa skatta på min radhuslägenhet kommer vi behöva vänta tills november detta år. Men ingen harm att åka runt och titta, eller hur? Känns riktigt bra att kolla utbudet väl på förhand, så att man tillsammans kan reda ut vad det egentligen är man behöver och vill ha.
När jag köpte vår nuvarande lägenhet var det andra lokalen jag såg på, och slog till inom ett par dagar efter besöket. 'Tvårum + kök, renoveringsobjekt' var det enda på kriterielistan. Nästa gång det blir husköp görs det nog med mer eftertanke och en längre kriterielista...

Så, ingen husvisning denna söndag, dock grönsaksshopping. Yupp, superfun (fråga killen som fick släpa runt på köpkorgen i Minimani en timme). Men det ligger något sharmigt i att slö-shoppa mat på en söndag. Ta lite extra tid och ta hem lite andra grejer än man normalt skulle. Bl.a. en hel höna, okokta vita bönor och kikärter var några som fick hänga med till Solbacken och bli alkuviikon ruokaa.

Den som helt klart har haft mest SundayFunday idag är Mimmi. Oj vår älskade lilla hårboll... Efter att den inköpta hönan fått gosa till det i ugnen 1½ timme fick Mimmi kalasa på allt avslapp. Lycklig som få. Därefter blev det tupplur i tvättkorget, bäst!
Men platsen där Mimmi helst av allt tar sina tupplurer nuförtiden förvånar oss fortfarande. Sedan Aki tog upp spelandet (PS) i höstas har katten stortrivts att ligga på sängen bredvid husfar och följa med spelandet. Aliens, krig, stenålderstema, allt intresserar den katten. Där ligger hon och stirrar på skärmen en god halvtimme innan hon somnar, och sover som en stock medan spelet dundrar på i bakgrunden. Knasboll ❤️

Härnäst, hussysslor och kvällspromenad i det förhållandevis varma vädret. Sweet!

ZzZzZzzZzzzz.....

Kukkuuu!!!

-"Vi spelar mamm, gaa jaaan!!"

En oförglömlig nyårsresa

Där i slutet av augusti slogs jag utav akut resefeber. Tanken var att vi skulle ha rest lite länge under vår sommarsemester, men då Aki hade ett temporärt arbete för sommaren hade han heller inte direkt möjlighet att ta ut längre ledigt. Så, resefebern fick stillas på sikt istället. Där en sensommar eftermiddag råkade jag få upp ögonen på ett förmånligt flyg till Rom i december. Hoppade upp och ner i soffan utav iver och skrämde på så sätt sambon till att gå med på detta högst impulsiva initiativ. Ett par kvällar senare skummade jag igenom AirB&B och råkade hitta ett boende med väldigt god resumé. -"Aki Aki!! Tääl on tämmönen Franco-niminen äijä! Sen kämppä on kuulema tosi siisti ja ite mies on aivan ihanaaaaaaa!" Som AirB&B-virgins visste vi ju inte hur ofta man råkar hitta någon med 5-stjärnig rating med ett ledigt rum för de datum man söker, så jag försökte nog sälja förslaget till Aki lika ivrigt som dendär gubben som säljer ångmaskiner på Twins. I varje fall var han med på noterna snabbt (skrämd igen?), och vi dealade vårt 7-dagars boende hos Franco samma kväll.

Så 4,5 månader senare begav vi oss dit alla vägar leder, det historiska Rom. Kultur, intressanta möten och kulinariska upplevelser väntade oss. Låt mig utarbeta föregående mening, med en glättig positiv underton: Colosseum, Vatikanstaten, glada italienare, vår värd, pasta och gelato. Nu, i en mer sarkastisk bemärkelse: galna trafikanter, en handfull märkliga seder omkring nyår, vår total-dementa granne, italiensk pizza. Ying-Yang, Rom i ett nötskal.

Hop-plock från vår första dag i Rom

Aki kokar morgonkaffe

Franco the host in action

Second breakfast, gotta love those...

Massa katter vid denna inhägnade ruin! Hur många ser du på bilden?

Massa fint...

Colosseum från insidan samt utsikten utåt, och nertill stadsvy från massiva parken kring Palatino

Boo <3

Något som Aki klargjorde redan från början när vi blev tillsammans var att mannen ansvarar för frieri. Och detta har jag varit okej med, men kontrade med att om det inte hänt innan nästa skottår så kommer jag ta saken i egna händer.

Lyckligtvis kommer jag inte behöva göra det... ^^

You get where this is going..?

Nyårsafton, uppe på en grässlänt på Cirkus Maximus. Några sekunder efter nyårskyssen gick han ner på knä och friande med fyrverkerierna i bakgrunden. Ååh, lyckan i kroppen alltså..! Och jag var helt ovetande! Hade visserligen tänkt tanken innan vi reste iväg, men viftat bort den rätt fort. Väl i Rom hade vi så mycket annat att se och tänka på att jag inte ens anade något.

Circus Maximus på nyårsafton

Sie ja mie, rakas

Vi framför Arco di Constantino

Med allt detta och så mycket mer kommer vår resa till Rom för alltid vara oförglömlig. Alla intryck och detaljer vi fick insupa under full sol och klarblå himmel var mer än vi vågat hoppas på (detdär med blå himmel är faktist ingen överdrift, väderprognosen innan vår avresa såg allt annat än lovande ut). Rekommenderar definitivt staden för de som vill uppleva historia, hisnande kreationer och framförallt romantik. Men, för att uppskatta helheten så måste man ha förmåga att kunna förbise vissa saker (bl.a. skräp på gatan och högljudda och/eller sura italienare för att nämna ett par saker). Med detta sagt så är allt relativt, endast med ens egen inställning gör man tillvaron till det man vill. Vi var i alla fall lika lyckliga som ett par flugor på en gödselstack. :)

Trevlig fortsatt veckoslut! :)

Nytt år, nytt...?

Hm, då var vi där igen. Nytt år, 'new me'. *suckar*
Min tanke var faktist att jag (läs vi) skulle ta mig (oss) i kragen och ta upp gymmandet igen.

Ha.

Började med att jag besökte en gymkedjas hemsida några dagar innan jul. För då gick diskussionen i stil med "nu fan får det vara nog" och "man kan ju int leva såhär!", och det låg kanske något i det. På dendär hemsidan kunde man registera sig per e-post för att få tillgång till ett gratis-besök. Vi registerade oss båda två. Fick aldrig något mail.
Så därför har vi ju inte kunnat gymma... vi var ju redo men universum ville annat. Typ.

Det första halvåret jag och Aki var tillsammans skapade vi en hälsosam rutin, lördagsgym. Och det var väl rätt kul. Tills det blev riktig sommar och man fick bättre att göra. Sen blev det höst, och vi promenerade och fiskade, tog ut det sista av utelivet innan det blev kallt. För då det blir kallt börjar man gymma pånytt. Senast igår morse mätte utetemperaturen -22 hemma hos oss. Deffinitivt tillräckligt kallt för att börja gymma enligt alla normer.

Men. Hemma hos oss har vi nu bestämt att gå i en annan riktning.
Vafrihet.
Detta diskuterade vi i bilen på vägen hem efter att vi varit ute och skrinnat nångång i början av december. Lira hockey, sådär leksamt, är en av vinterns nya hobbies. Och fasingen vad roligt det är! Det gör vi sådär en gång i veckan, men bara när vi känner för det. En annan gång, då man är lite stel i axlar och nacke har det istället blivit ett besök till simhallen, men bara för att man känt för det.
Jovisst kommer vi ta upp gymbesöken igen, men vi kommer bara åka dit för att man vill det. Inte 'för att det är lördag' eller för att 'jag måste för att kunna gå ner 15kg'.

2017 borde bli året då man ger sig möjlighet att välja, vad man vill och om man vill!

Men något nytt har vi ju ändå lyckats med. Idag vakande vi nämligen upp som tvättäkta materialister. Efter en stadig frukost begav vi oss på en rundtur på stan, hem kom vi med en PS4 och en laptop. Hoppsan Kerstin! Så nu är vi ett par nöjda, förnyade sambos, fastklistrade vid varsin skärm i varsitt rum.

Också ett par andra förändringar har hunnit ske under årets första vecka, men nog för idag! Imorgon blir det några rader om vår mellandags-/nyårsresa som bar oss till Rom.

Trevlig fortsatt Trettondag läsare, och varmt välkommen till de som råkat förirra sig ända hit!

Fattiga riddare men kanel, blåbär och vispgrädde. Kommer att följa med år ut och år in.

I´m happy. He´s happy.