onsdag 11 januari 2017

Då det inte blir som man tänkt a.k.a Chain-of-events

Alla vet innebörden med uttrycket 'chain-of-events', varje aktion har en påföljd som leder till en annan. Gårdagens 'chain-of-events' var nog less then perfect för egen del. Började morgonen på bästa vis, god smoothie som alltid, bra fiilis inför arbetsdagen. Kände mig väldigt motiverad till att låta mitt brinnande leende charma alla kunder i min väg, hjälpa till en toppnotering för dagsförsäljningen och kanske till och med bidra med den saknade pusselbiten för botemedlet till cancer. Nå, jag var i alla fall högst motiverad för en tisdagsmorgon...

Under förmiddagen växte min to-do lista, även om detta är till synes en lugnare period på året så finns det mycket som ska göras innan säsongen drar igår. En del grundar sig i marknadsföring och planering utav detta. Tillsammans med ägarna och de anställda har vi bestämt att testa några nya marknadsföringskanaler denna vår, väldigt spännande att se responsen! Men innan vi kommit så långt ligger det lite arbete framför. Det arbetet handlar främst om att sitta framför en dator. Typ timtals. Så till en följd av min förhöjda motivationsnivå blev jag sittandes framför datorn. Hela. Dagen. Låt mig förtydliga att jag inte är van med sittande arbete majoriteten utav en arbetsdag. Låt mig också uttrycka RESPEKT för de som gör arbete framför skärmen 8 timmar om dagen. Ta det inte på fel sätt nu, men hur överlever man? Inte själva arbetet, utan det som följer efteråt...

Där 1530 tiden när jag så var klart med skärmtittandet reste jag mig upp och kunde genast identifiera tre ställen i nacke och rygg som inte mådde så bra. Sista halvtimmen gick jag runt och gjorde ditt och datt, märkte att mitt val av dagssyssla kunde ha varvats med bockning av aluminiumstänger. Tanken hade nämligen nuddat mitt sinne på förmiddagen, men tänkte att det nog är bättre att fokusera på en sak i taget. Fel.

På vägen hem i bilen beslöt jag att det kommer bli simhallsbesök senare på kvällen. Det brukar i normala fall hjälpa upp stel nacke och rygg. Fint så, vi åt couscous-kyckling-wok till middag och jag begav mig mot VesiVeijari. Testa också på vattensprint (vattenjogg, vattenlöpning?) eftersom motivationen uppenbarligen ännu inte hade tagit slut. Lite visste jag att den där förbannade motivationen i slutändan skulle komma att ge mig en natt av ihärdig smärta.

Vattenlöpningen var inte min grej tyckte jag, så skumbältet fick flyga åt kosan. Simmade några längder innan axlar och rygg fick efterlängtad uppmärksamhet. De där s.k. vattenfallen är nog lugnt det bästa som finns i simhallar, som en mjukare och varmare massage (kunde också tillägga våtare, men det klingar lite lustigt). Fortsatte med ett par dopp i den kalla bunken och stretchning i den varma. Nånstans här började min briljanta kvällsaktivitet gå åt pipan. Påväg till duscharna funderade jag över vad kvällen blogginlägg skulle handla om. Började plötsligt frysa förskräckligt, duschade supervarmt och sökte mig till bastun. Satt i bastun och samtalade med en äldre dam (och det skulle blogginlägget egentligen handlat om, det nästbästa som finns i simhallar, bastumommona), och mådde bra. Det vill säga tills jag inte mådde så bra. De som känner mig vet att jag lider av migränanfall, triggarna är flera, för hårt bastande är en av dem. Upplevde inte att vi bastade hårt (sa till och med åt bastumommon att "tästä ei kyllä irtoaa enää lämpöä" då jag slog på mer vatten), men där satt jag ändå, svimfärdig. Tog mig ut till duschen med stapplande steg, höll i mig och slog på kallt vatten för att kvickna till. Illamående, svartnande för ögonen, hårt brus i öronen och ett bultande huvud. Där var vi då igen, du och jag hatade Migrän. Upplevde till och med en ny symptom, lite extra spännande om jag får erkänna! Mina armar blev helt vita med massor av röda ränder som gick kors och tvärs. Försökte googla vad detta berodde på men "rödrandiga armar" gav främst förslag till hemsidor för barnkläder. Så om någon råkar ha en aning vad som orsakar sådant får ni gärna kommentera!

Slutligen kom jag mig hem, stupade i säng varpå fästmannen fick mata i mig vatten och migränmedicin. Så vi hade en riktigt gosig natt, jag och Migränen. Eftersom Migränen hade det så störtskönt tyckte Den att det vore juste att stanna kvar ett litet tag, eller hela natten. Och ännu påföljande morgon. Blev en dubbeldosering på morgonkvisten, men gav såklart inte med sig. Övervägde att köra till jobbet på morgonen ändå, men vet med erfarenhet att det bara blir värre frampå dagen. Samt att migränmedicinen har en röd triangel på förpackningen (se, det är inte så svårt att läsa varningstecken på förpackningen, till och med jag kan!!). Har ni dessutom en aning om hur det känns efter en natt med dubbeldos av migränläkemedel? Jag ger er en ledtråd, "bortdomnad". Ni vet hur en arm känns när den är bortdomnad? Känns som att den armen tillhör en jobbig, avtuppad fyllehund. Mjaa. Så jag tänkte att en semi-kvick hjärna i en avtuppad fyllehunds-kropp i en bil på onsdagsmorgon kanske inte var att föredra. Så jag stannade hemma. Och sov. Lika länge som en riktig fyllehund skulle ha gjort.

Men sådant händer under en klarblå himmel... Fast idag tänker jag nog vara lite bitterf*tta, himlen är ändå matchande tråk-grå idag. Fick dock inbokat en massage- och jäsenkorjaus redan till denna lördag, kempe-nöjd för det. Och, har en överraskning som väntar nu i eftermiddag... Ingen superkombination till dålig skalle och spänd nacke, men inbokat är inbokat!

Bättre lycka nästa gång sa flickon!


2 kommentarer:

  1. Skulle gissa att de röda ränderna var migrän auran. Å ang att jobba framför datorn en hel dag tror jag man är olika "lämpad" för.

    SvaraRadera
  2. Siis, dom var på armarna. Vitfläckig och rödrandiga armar, lite otydligt skrivet.
    Jo det har du säkert rätt i att man är olika lämpad. Kanske kroppen vänjer sig..? Men säkert ska det till pausgymnastik eller andra hobbies efter jobbet för att det ska gå ihop.

    SvaraRadera