Änglar och kärleks-givning

Skulle jag plötsligt börja se änglar överallt skulle jag delge min sambo och föräldrar detta, varpå jag skulle skriva in mig på närmaste anstalt. Lyckligtvis är ju inte fallet alls så. Däremot läser jag en nätt, liten bok om en kvinna som gör det. Hoppets Budskap från Änglarna av Lorna Byrne. Av en ren händelse grävde jag i en rea-låda med böcker för någon vecka sedan, och där kikade denna tunna bok fram. 'Varför inte' tänkte jag, allt möjligt skruvat skriver väl folk om idag.

Jag är rätt så svår att övertyga, helt allmänt. Det ska vara fysiska bevis, upplevelser, jag måste kanske själv uppleva 'något' för att tro. Jag ser till fakta och logik, alla gånger. För att något verkar logiskt, eller ens ditåt, så kan jag tro lite grann, men sällan är jag riktigt övertygad. Det råkar sig faktist att min egen tro seglar nånstans där mitt emellan, och nu också tanten som ser och talar med änglar.

Boken är semi-intressant, men den är främst tröstande, hoppgivande. Sånt är alltid trevligt att ha bredvid sängen om kvällarna. Särskilt som jag själv drabbas utav panik allt som oftast under mörka vinterkvällar. Så jag läser några sidor om kvällarna och det känns rätt bra att lägga huvudet mot kudden. Till lika höjer jag i regel på ögonbrynen tre gånger per sida. Skeptis. Budskapet i boken är väldigt generellt kärlek. Men är hela grejen med änglarna kanske bara en riktigt bra metafor? Särskilt för de individer som mår dåligt, som har det riktigt tungt och som ber om hjälp flera gånger dagligen. Visst skulle det då kännas bra att tänka att du har en skyddsängel som följer dig överallt, skyddar dig och ger dig hopp och mod. Att det dessutom finns oändligt med änglar att hjälpa allihopa som behöver det, bara man frågar. Fina tanke.

Men vet ni vad som då slog mig? I boken nämns också att skyddsängeln älskar en villkorslöst. Att man bara behöver fråga (tyst, högt eller till pappers) om man behöver hjälp. Att det ju faktist inte skadar med en hjälpande hand. Men hur övertygad ska man vara för att de ska hjälpa? Får man också hjälp med en attityd som "Förbanna i e va jag är trött på att min partner hamrar på om sitt schackspelande som jag bryr mig skit om, Ge Mig STYRKA!!!". Eller att man skriver ett meddelande till ängeln gällande vägledning i karriärsvalet, samtidigt som man fnyser över det löjliga man håller på med. Jag trodde nämligen att man måste tro för att få något tillbaka..? Åtminstone stormgillar inte jag att hjälpa folk som inte tror på min förmåga. Men jag är bara människa och inte ängel. Dessutom är majoriteten av 'de som inte tror på min förmåga' betalande kunder, det räcker ganska långt. Men visst känns det roligt att motbevisa såna fördomar. Så kanske det också räcker för änglar, att motbevisa våra fnysningar.

I vilket fall som, budskapet som Lorna vill framföra är att vi ska älska mera, i grund och botten. Inget fel med det, blir det enklare att älska om man tror på änglar så låt gå. Tyyli on vapaa. Övervägde om jag skulle börja be om motivation att gå på gym, men resonerade att det kanske får komma lite senare. Älska mer, älska fler och älska mig, ska nog börja där.

Kan inte bli för mycket kärlek under dessa mörka vinterdagar. För en sak som jag tror på, är att kärlek är en vital faktor som håller oss i liv och friska. Man lägger så lätt märke till de som inte upplever tillräckligt med kärlek i sitt liv, för de mår inte bra. Så släng runt lite extra kärlek då du slipper till! En ask med choklad till kollegorna på jobbet med en lapp på, "ni är bäst!". Berätta för tanten på närköpet hur trevlig det är att hon alltid är glad när du kommer. Tänk inte för mycket! Vet själv att jag många gånger haft en komplimang på tungan men tänkt att det låter fånigt att säga det. Om jag ber änglarna om något är det nog att våga dela ut mer kärlek till mina medmänniskor. Folk är ju hårt på med blodgivning, varför inte kärleks-givning?

Frid! (försvenskning av 'peace', kan komma att användas flere gånger)