Yrkesskicklighet

Att vara duktig på det man gör till vardags, det är ju en fördel. Roligt när man själv kan tänka det om sig själv. Ännu roligare när någon annan säger det åt en. Försöker att upplysa mina medarbetare om hur bra de är på sina arbeten, men kunde nog göra det ännu mer. Idag måste jag säga att min kusin Anders visade prov på hur professionell han är på sitt arbete. Att det verkligen har satt sig i ryggmärgen för honom, för det han gjorde är något man inte ens kan öva på.

Vi var på plats vid en ny radhuslänga i centrala Jakobstad för att montera glas till kök och hjälpkök. Bar in verktyg och annat, också glasen. I regel bär man ju glas på två, men den första biten var under en ca 50*150 så Anders tog den ensam under armen. På Instagram och Facebook har man sett bilder på hur folk ramlat och brutit ben, cyklar som glidit ner i diken och husdjur som inte hålls på benen. Det var bra några dagar men nu var vi där igen. Pääkallokeli. Tanken slog mig att det var halt vid uppfarten där vi skulle in men tänkte på att gå försiktigt. Själv höll jag i en låda med kompressor och annat, Anders går ett par meter framför mig. Plötsligt ser jag hur han flyger på rygg. Time sliws down. Pulsen stiger. Jag drar dramatiskt efter andan. Han flyger på något sätt i två omgångar, ni vet när man tror det är över men så fortsätter det. Var bombsäker att glaset skulle typ kapa honom i två när det smällde mot den isiga asfalten. Men vet ni, det gjorde inte det! Faktum är att det inte gick sönder alls! Inte ens en spricka, utslaget hörn eller skråma! Otroligt! Där halvlåg Anders bara, minst lika förvånad som jag, med ett liknande uttryck som Tom Cruise i Mission Impossible när han undrar om han klarade av att inte trigga lasersensorerna. Efteråt sa han att det hela kändes som en timme och att hela hans liv flög förbi medan han föll. Det hela bar väldigt väldigt dramatiskt.

Det ni, det är ren yrkesskicklighet! Och jo, glasen är på plats där de ska vara. Ingen kom till skada.

Imorgon blir det pizza-kväll hemna hos oss. Bästa pizzan blir det när man får ösa på det man själv vill. Can't wait... Men för att det ska bli pizza måste det ju göras pizzadeg, så det var kvällens enda programpunkt. Kalldeg, älskar hur enkelt detta är! Rör ihop, knåda och släng i kylskåp över natten och nästa dag. Resultaten får ni se imorgon. ^^

Kvällen i övrigt har varit mycket lugn. Det är faktiskt en underdrift. A har kämpat med nässelutslag från och till sedan i höstas, är synnerligen ett mysterium och ett irritationsmoment. Under jul var det rätt illa, men fortfarande överkomligt. Under Rom-resanvar det igen framme ett par dagar men väldigt milt. Nu har han fått klara sig utan ett par veckor, fram tills idag. Stackarn alltså, inte sett det såhär illa under vår tid tillsammans... övervägde åka till jouren för statlare antihistamin då hela ansikter var ordentligt uppsvällt och också läpparna svällde upp. Det är tecken på att det småningom kan börja ta på andningen, då får man börja reagera på riktigt. Men nu på senan verkar det ha börjat ge med sig, har dock tenderat att tillta under natten. Lyckligtvis är det fredag imorgon, läääängtaaaaar! Något som inte kommer lika snabbt är sommaren, men så småningom. När längtan blir allt för stor får man kolla igenom sköna bilder från tidigare sommar.

Snurreli-snurr-snurr-snurrrrr

TBT, en nästan hel Mimmi i gröngräset. Förra sommaren rev vi bort allt gräs (som egentligen inte var gräs utan mest mossa) och planterade nya frön. I slutet av sommaren hade vi en rätt så fin grön matta, men i år kommer den förhoppningsvis vara mycket grönare och fylligare. Längtar nog mest av allt efter alla kommande barfota dagar.