tisdag 31 januari 2017

Liv i luckorna

Vårt klimat knäcker oss. Den "finska vintern" har nog snurrat till skallen på oss alla vid dethär laget. Tänk efter ordentligt, hur mycket följder dethär skabbiga föret egentligen orsakar! I princip kan man nog beskyllda vädret för nästan vad som hellst.

Här hemma har vi båda lidit med krånglande ryggar de senaste dagarna. Så igår blev det amatör-yoga mellan vardagsrumsbordet och tvn. Sträck och böj, knäck och bräck gjorde kroppen lite rörligare, ska se om sambon har mod nog så fortsätter vi ett par kvällar till. Men varifrån dessa ryggproblem härstammar? Det bottnar i kakka-vädret, givetvis. För att det inte blev mer rörlighet under veckoslutet. För att vi skulle ha tagit en längre promenad, men utan dubbar under tassarna var en sjukhusresa nära ögat flera gånger. Det var inte riktigt 'fett' som någon skulle ha sagt. Så vi var mest säng-/soffliggandes med spel/serier för några dagar sedan. Och ryggarna tackar.

Katten löper också amok. Om sommaren är hon ute mest hela tiden, kommer bara in för att äta emellanåt. Om vintern är det fattigare med utebesök, är det riktigt kallt tar hon motvilligt kattlådan i bruk. Vintertid brukar helt allmänt vara fattigare med 'liv i luckan' för katten. Bokstavligen, vi har en vädringslucka som funkar som kattlucka. Helt bra att det inte är så mycket spring på vintern, för då är kattluckan inte i användning utan det är den gamla hederliga bakdörren som gäller. Som är SVÅR att få igen. Man måste smälla igen den så att fönstren skakar, två grannar åt vart håll är medveten om var gång då katten ska ut och in! Och nu har vi då en högst förvirrad katt, som tycker det är varmt nog att vara ute mycket, men bara 10 minuter åt gången...

Slutligen, vår brevbärare, Postens man. Han som envisas att dumpa reklam i vår låda, trots den skarpa ombedelsen på lådans lock om att låta bli. Igår hade A turen att ta nämnda Post-man på bar gärning. A gick fram och frågade honom rakt ut, "ootko nää sokee?", varpå Post-gubben ursäktande bad att upprepa frågan. Tycker nästan synd om brevbäraren såhär efteråt. A upprepade sig, pekade på vad som stor på lådan, öppnade locket och rev upp det som var där. "EI MAINOKSIA!!" Post-gubben hade försäkrat att han tror sig ha sett lappen och lämnat bort reklam då sådant kommer. A kontrade med att han uppenbarligen inte gör det, eftersom vårt matbord och papperskorg sväller av reklam. Resultatet av konfrontationen lär väl visas inom närmaste tiden, hoppas nu mest på att Post-gubben inte blev hämndlysten... I grund och botten har nog det hala föret med reklamdumpandet att göra. Halt före, Post-gubben vill få delat ut reklamen så fort som möjligt och slänger det lite här som där. En del har säkert fullit av cykeln när han ramlat mellan varven, än mer skäl att dela ut allt han har kvar. Och vem är inte mer mottaglig för Jysks  och KisuMirris erbjudanden än de som inte annars får reklam?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar