Ringarna är här!

Ringarna anlände idag! Liksom förkylningen! (båda utropat med lika stor entusiasm)

Graverade och glasiga, splitternya för oss att matta ner och tappa bort ^^ Nå, ska försöka vårt bästa att hålla dem i vår ägo. Vi körde på titanringar, då bådas dagssysslor kan klassas som "grova" ville vi ha ens lite förhoppning om att de ska hålla. Så min är rundad, blank (ännu denhär veckan) och simpel. Akis är en lite shysstare och "rockigare" version med blank titan och kolfiber! Hållbart så in i Norden, sweet! Tycker dom ser shyssta ut sida vid sida, väldigt förtjust i hur mörk metallen är. Glasklar återspegling av våra mörka själar. (?)

Morgonens kafferumsdiskussion tangerade ju därför också ringar. Ringars vara eller icke vara på fingret i arbetet. Själv kommer jag nog ha den på under 'kontorstid', men vid lyft och monteringsarbeten är chansen stor att jag lägger den på hyllan. Om inte annat så blev jag om än mer övertygad om att det är smartast att göra så, under redan nämnda kaffediskussion.

Vi kan vara rätt råa redan från morgon på vårt jobb. Ja idag till exempel gick vi från förlovningsringar, till att fingrar med ringar på som lämnar i kläm under arbetstid, och fingrar som sedan inte finns längre. Så vart placerar man då ringen..?

Det for vidare till skräckhistorier involverade stressade människor som använder cirklar och långhåriga (eller slöjbärande, riskerna finns där..!) unga damer som använder pelarborrmaskiner. Huuuhuuu.... så otroligt viktigt med arbetssäkerhet!! Ja, sen flöt diskussionen över till arbetssäkerhetspolitik och rättegångar. En lång väg från ringar, eller?

Men nu ska jag och förkylningen brottas i sängen. Jag som vill sova och förkylningen som vill rinna och hosta ur alla hål den hitta. Sniff... Men snart är det ju veckoslut, vad är då annat att vänta egentligen?

Avrundar med en poser-bild på våra spretiga, knubbiga fingrar. Visste ni förresten att det är jättesvårt att ta fina (och naturliga) bilder på sina egna händer! Hittade till slut en semi-naturlig vinkel att fota från, där man inte ser att våra fingrar kramp-skakar. Så kommer kattskrället och fotobombar skiten ur bilden. Jamen tack så hjärtligt då.