Målsättningar

Idag har jag funderat lite över målsättningar. I livet, i jobbet, i relationer, och målsättningar som fokuserar på bara mig. Vet ni, att i något skede kan det komma att bli lite stressigt med allt? Hur ska man då prioritera? Kan man ha höga målsättningar i alla kategorier samtidigt, utan att något tar skada?

Jag har väldigt svårt att tro att man kan 'get it all'. Och är rätt skeptisk när det kommer till personer som verkar att ha allt, man som kvinna. Skulle jag få se en kvinna i ögonen som jonglerar högt skjutande karriär, en trimmat kropp och friskt psyke, har tid för sina barn, ett kärleksfyllt förhållande till sin livspartner och tar tid att träffa sin väninnor föera gånger i veckan, då skulle jag säga samma sak som en rekkakuski sade åt mig igår: -"Ookko nää joku teräsnainen vai?" Stående ovationer för de som fixar allt detta, för detta är en kalkyl som jag inte ännu fått att gå ihop. :) Och då curlar vi bara en katt hemma hos ännu i detta skede...

Men om man inte får det att gå ihop trots hård vilja och mycket jobb, vad om man inser att det hela kraklerar? Om man sakta inser att man kanske inte kan få trots allt, även om uppenbarligen andra kan. Hur jobbar man sig ur en sådan sits? Och kan pressen över att uppnå sina mål ta ner en till dess att man går ner sig?

Kanske ni sett den korta videon på filosofieläraren som kör en snabb-lektion i livets prioriteringar, för ett lyckligt liv. Du kan fylla ditt glas med golfbollar, småsten och sand. Vilket börjar du med? Golfbollarna, familjen, vännerna, du och det du är passionerad över, borde vara det viktigaste. Börjar du med annat kanske inte alla golfbollar ryms med i glaset. Småsten representerar sådant som gör dig lycklig, sand är "allt annat smått". Hursomhelst, vill komma till att basen borde ligga i min familj och mina närmaste. Alltså borde detta vara min högsta prioritering och där jag borde sätta mina mål.

Varför är det sällan så då?

Varför är det vanligare att målsättningen lyder att träna fyra timmar mer i veckan framom att spendera fyra timmar mer med min familj i veckan..?

Nej, man är inte egoistisk för att man riktar sina målsättningar på hälsa, jobb eller något helt annat. Men kanske, bara kanske, vore det en idé att gå tillbaka till grunden den dagen när allt brakar samman. Backa lite. Gör rum för golfbollarna i glaset.

Det senaste halvåret har jag velat fokusera mera på min hälsa, gå ner i vikt och må bättre. Har lyckats delvist, nere på -10,5kg, är fysiskt i bättre skick, men känner mig ändå besviken. För jag är inte där jag hade föreställt mig att jag skulle vara. Jag borde ha gått ner närmare -20kg vid dethär laget, för det lyckades jag med för fyra år sedan. Oj då ni skulle veta hur mycket jsg ser tillbaka på bilder från 2013, hur jag saknar den figur jag hade då.

Men det är också det enda jag saknar från fyra år tillbaka. Jag var nyligen singel, jag var lite vilsen och mådde nog inte så bra. Var ensam i en helt ny stad, långt hemifrån. Jag var fattig studerande och osäker vart jag var påväg och vad jag ville med mitt liv.

Fyra år senare, är jag i ett underbart förhållande och planerar bröllop på min fritid. Vi bor i en lägenhet jag äger, är totalt självförsörjande tack vare ett jobb jag älskar, i ett företag jag har lyckan att vara delaktig i och får umgås med härliga kollegor om dagarna. Jag är samma person, men ändå någon helt annan. Mina proriteringar är som natt och dag.

Så tills dess att jag utvecklas till dendär stålkvinnan tänker jag försöka hålla mina målsättningar i relation till den jag är, vad jag är kapabel till. Idag, inte för fyra år sedan. Kompromissa med mig själv. En målsättning, låt oss kalla det avsikt, är att jobba på att kombinera umgänge med motion till exempel (promenadklubb, anyone?).

Kommer att ge hundra procent i mitt arbete, även om jag nu som då får höra att jag kunde lätta lite på gasen (senast idag). Men jag älskar min yrkesroll! Det jag gör, tempot, det jag åstadkommit och det som komma skall. Den dagen jobb tar bort utrymme för golfbollarna hoppas jag att jag kan prioritera om igen, men nu har jag hittat balans. En rad jobbrelaterade målsättningar filar jag ändå på, som får verkställas under hösten.

All lycka till dig som sätter ribban högt.

All lycka till dig som har dina prioriteringar rätt för just dig.

All lycka till dig som jobbar och filar på det.

All lycka till dig som är på väg.