Har hunnit med en hel del under ledigheten. Inledningsvis blev det Qstock festival och en vecka i Äänekoski med sambon.
Om än en kort semester på tumis så var det guldvärt, och så "oss" som det någonsin kunde bli. På festivalen fick vi båda för första gången ta del av Amaranthe live, blev helt tagen! I Äänekoski blev det mestadels fiske och riktigt riktigt händelselösa dagar när det spöregnade. Testade visserligen meta i regnet, men utan lycka. Sista dagen hann jag också testa en lite annan typ av kajak än vad jag är van vid, stormgillade fiskekajaken! Skulle jag nån dag komma mig för att skaffa en egen kajak vore det absolut en sådan.
Efter vår vecka ute på tur var min främsta prioritering att träffa vänner. När veckor fyllda med jobb kommer och går, och man plötsligt inser att man inte sett sina närmaste vänner på ett par månader. Då skär det i hjärta och samvete. För det är ju så himla kul att träffas! VARFÖR finner jag inte mer tid för detta?? Under ledigheten hade jag den tiden, och den känslan var riktigt skön. Att spontant kunna åka och fika med en utav flera mammalediga vänner, sitta och prata strunt i timmar och inte ha bråttomt någonstans. En orsak till att jag ännu mer längtar tills vi får flytta tillbaka till lilla Jeppis, då blir såna spontanbesök igen lättare att greppa tag om.
Har hunnit ränna runt i skogen en hel del också. Ibland ensam, ibland med sällskap. Ibland i jakt på hjortron eller blåbär, andra gånger bara 'ute på tur'.
Där i början av augusti introducerade pappa mig till sitt 'hemliga hjortronställe', som minsann levererade! Senare har det blivit flera turer ut till Harrbåda skogar för å hämta hem blåbär, frysen är nu fem-före fylld.
Det sista äventyret jag kom mig för att göra innan semestern var över var en liten vandringsutflykt. Inspirerad utav ett nytt friluftsprogram på tv, var finska kändisar vistas tre dagar i skogen, bestämde även jag mig för att bege mig ut. Så en lördagsförmiddag tog jag bussen till Perho och Peuran polku. Första dagen blev saldot 20km, mycket tyngre än jag tänkt mig med rinkan på ryggen! Men benen bar fram hela vägen till ödestugan där jag skulle övernatta. Benen hade kunnat fortsätta, men efter tre timmar i spöregn och därmed drypande blöt från topp till tå så ville skallen annat. Bra så. Fick senare sällskap i stugan utav två trevliga tjejer från Tammerfors. Följande dag fortsatte jag framåt, hade inte riktigt klart för mig hur långt jag skulle orka, men räknade med att gå ungefär lika långt som första dagen. Visste att kroppen skulle kunna vara seg att få igång, men hade inte räknat med full fräs på migränfronten. Tog verkligen ner humöret, men kom mig ändå till den punkt jag angett åt sambon som skulle plocka upp mig med bil, 17,5km från ödestugan. Min ursprungliga ide hade varit att gå hela leden på 77km på tre dagar, senare ändrade jag planerna till 50km på två dagar. Skrattade åt mina storsinta planer redan under de första kilometrarna, och lärde mig snart skillnaden att vandra med eller utan +10kg på ryggen. Men jag är mer än nöjd med mina 37,5km på två dagar, speciellt med tanke på omständigheterna!
Så det var min semester i ett nötskal. Har också kommit framåt med både renoveringen hemma, tränat däremellan, hunnit åka och se några potentiella nya hem, samt hunnit planera vidare på bröllopet. Kändes mest att jag ville använda min lediga tid för sådant som har haltat under de stressiga sommarmånaderna, och det har jag åstadkommit. Alla finner inte frid i att bara vila upp sig under semestern, utan mer genom att göra sånt man längtar efter med inte hinner med i vardagen. Sån är jag.
En sak jag redan saknar från semestertiden, är möjligheten att stanna uppe sent. Se på tv, planera bröllopet, läsa... Nu kallar dock vardagen, därmed läggdags.
God Natt och trevlig sensommar! (vägrar och ignorerar allt prat och tecken på höst ännu i detta skede)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar