Utterledens Vandringsmaraton 2017 - när formen höll hela vägen

God morgon! Ska börja med att uttrycka min fullkomliga lycka över ett veckoslut med sånthär toppväder! Känns som länge sedan jag har spenderat en dag ute i värme och fullt solsken då jag inte har varit i jobb. Så nu passade vi på att njuta för fulla muggar! Igår åkte favoritklänningen på, in till stan för å avnjuta somriga våfflor under de stora lönnarna hos Vohvelikahvila. Efter utköp i mataffären blev det fisketur till Hickarö, utav fiskelycka dock, så det följdes utav korvgrillning.

Nu till det jag egentligen tänkte uppdatera er om, nämligen hur det gick för egen del i Utterledens Vandringsmaraton 2017!

Starten skedde omkring kl. 8 på onsdag morgon. Fick skjuts utav pappa till skidstugan, varifrån bussarna körde deltagarna till startpunkten. Hade förhoppningar att få starta så tidigt som möjligt, knep därför åt mig en plats långt fram i den första vandringsbussen. Denna inställning eftersom vi ifjol hamnade i något av trängsel under den första biten av vandringen. Säger inte att jag hade bråttomt nånstans, men hade för avsikt att göra upplevelsen så trevlig som möjligt. Hade lite funderingar över hur det skulle bli att vandra själv, men lustigt nog hittade jag sällskap redan vid Lostenen. Vi körde i samma takt och hade mycket att prata om under de många timmarna. Fick också sällskap utav två Karleby-bördiga herrar under vandringens första halva. Lite innan Sexsjö hade en grupp på åtta stycken samlats, och det blev faktist så att vi gick rätt samlade under majoriteten av resterande vandring. Efter Hjulfors, ca 12 km kvar, drog jag iväg från "vår" grupp och fick sällskap utav en Kronoby-tjej från samma grupp. Vi följdes åt till den sista raststationen, men därifrån fortsatte jag resterande 7km ensam i rask takt. Har inte den blekaste aning varifrån överloppsenergin kom vid 12km kvar, och som höll ända fram till mål. Löpte till och med de sista 500 metrarna in i mål (för de som inte gått rutten kan jag nämna att det bl.a. inkluderar en lång, brant backe), skrattade åt mig själv över den prestationen. Skrattade också för känslan, ingen huvudvärk, knappt sjuka ben eller fötter, kändes som att "var det faktist slut här?". Jämfört med förra årets målgång då jag med spruckna fötter, svaga ben, sprängande huvudvärk och vätskebrist kom över mållinjen och började lipa, kunde inte tro att jag gått samma sträcka då och nu. Kan inte beskriva hur nöjd jag är med min prestation, det att jag var framme 40 minuter tidigare än uträknat, men främst i det skick jag kom fram! Har gjort mig själv en stor tjänst genom att träna både på gym och i skogen, definitivt ett vinnande koncept! Vandringar på knappa 20km en gång i veckan 2-3 månader innan gör fötterna och benen vana. Muskelträning på gymmet gör att benen orkar med den varierande terräng som rutten bjuder på, samt att man inte är olidligt sjuk i benen dagen efter. En av mina farhågor var ju hur jag skulle kunna vara i jobb dagen efter, men det var inga som helst problem! Redan under torsdag förmiddag sprangs det upp och ned i höghustrappor. :D


För någon som funderar att delta vill jag dela några insikter angående skoval. Som jag nämnde i tidigare inlägg valde jag att starta i vandringsskor, oändligt tacksam att jag höll mig till det beslutet. Löpskor är väldigt bekväma, men utan gore-tex är skorna genomsura på nolltid, särskilt med den regnmängd vi haft hittills i sommar. Våta fötter resulterar i garanterat skoskav och blåsor på fötter och tår, vilket jag med egen erfarenhet efter förra årets vandring kan lova att börjar ta olidligt ont omkring 7km kvar. Helt seriöst, ett skoskav på hälen gör ont, man haltar och kan hitta en gångstil som gör smärtan överkomlig. Men när man gått med blöta skor i 10 timmar och de blåsor som uppstått börjar brista, då kommer det tårar. Minns att det kändes som elstötar i foten. Det är ingenting jag önskar någon, långt ifrån trevliga minnen att se tillbaka på.

Tillbaka till ämnet, mina fötter mådde susen i vandringsdojjorna. Omkring 25km började dock skoskav på höger häl smärta. Tejpade på skoskavsplåster och vandringen blev överkomlig fram till Sexsjö 28km. Därefter bytte jag till mina tvivelaktiga löpskor. Visade sig dock att med två plåster på blåsan kände jag inte ens av skavet efter skobytet. Toppen minst sagt! Också en fördel med två par skor. Visst blev löpskorna blöta rätt snabbt, men med bara 24km kvar var det ingen som hann bli ett problem, var mest uppfriskande. ^^

Några förändringar jag själv kommer göra till nästa år, och några nya saker som faktist funkade:

-viktigaste av allt: var inte så j*vla dum och släpa på utrustning man kan lämna in. Gick hela vägen med ett par extra skor i ryggsäcken. Resulterade i (överraskande nog) att axlarna var lugnt sjukare är benen dagen efter.

-två par skor, vandrings- först och löpskor senare. Ha också med flipflops eller crocs att sätta på efter duschen (förra årets miss... :D )

-lärdom från med-vandrare, pulsklockan med GPS kommer inte ha tillräckligt med batteri för att följa med dig hela vägen. Jag kör fortfarande med en "gammal" hederlig batteridriven pulsklocka+bälte med tid, puls och kaloriförbränning. Sviker aldrig!

-Tiger balsam är ett utmärkt myggmedel, i annat fall har naturen ett bra alternativ att tillgå: getpors. Lämna myggsprejen hemma.

-tejpa stortårna! Även om tånaglarna är klippta kan det orsaka så mycket påfrestning att de i senare skede trillar av. Undertecknad förutspår att 2/3 ömmande tånaglar trillar bort under de närmaste två månaderna...

-kör inte med ärmlös topp, vad än din fåfänga sida säger dig. 10 gånger bättre med t-shirt iår än ärmlöst ifjol. Solbränna+skav utav ryggsäck, nej tack...

-ha med egen värkmedicin, just in case. Det finns att fås vid servicepunkterna, ja, men ibland är det inte värt att vänta tills det. Hälsningar undertecknad med bultande huvudvärk redan innan Lostenen (lyckligtvis hade jag med mig Burana

-var inte rädd att gå in för att vandra själv, alltid hittas sällskap!

-inför hemkomst: ha tillgång till en påse chips. Även om du mår förvånandsvärt bra vid målgång kan det svänga fort... (vilket det verkligen gjorde för egen del) Illamående, yrsel och frossa är vanligt, liksom magtömning. Men när man väl kommit förbi det skedet är det viktigt att få i sig något salt och vätska, passar bra att börja lugnt med just chips.

Det var nog allt jag har att komma med, lite bilder som avslutning! Man får väldigt gärna ställa frågor om det är något man undrar över! Hoppas att fler inspireras att anta utmaningen och att vi ses i skogen nästa år! :)

Köttsoppa och limpa har ALDRIG smakat så gott!!

Till efterrätt plättar med sylt och grädde, mums!

Mätt och belåten på gräsmattan vid Sexsjö. Har nött 28km, 24km kvar. Grinar främst för att jag har 20 pissmyror som kryper på benen

Framme vid Bockabron! Så sjukt fin natur vi har att tillgå, kan ju int vara annat än glad!

Häften av "gruppen" som jag gick tillsammans med under senare delen av vandringen. Bäst var ju nog Vasa-bon i blått som bl.a. berättade en massa om sin tidigare idrottskarriär. Har tyvärr inga namn eller ens deltagarnummer på dessa, men stort tack för sällskapet! Hoppas vi ses igen nästa år! :)

I mål. Mycket nöjd. Piste.

I mål på 11 timmar 18minuter. Medelpuls 142, förbränning 6327kcal. Märkväl att jag precis efter start beslöt mig att lägga förlovningsringen i bakfickan. Med tanke på hur svällda fingrarna blev kan jag i efterhand delge att det var ett vist beslut.