Men lördag är alltid lördag, och med förkylningen borta vill jag inget hellre än att ta tag i träningen pånytt! Hade ju gärna önskat väder som inspirerat till utomhusaktivitet, men det får bli gym efter middagen istället.
Passade dock på att fara på en lång promenad/länk efter jobbet igår. Hemma kring 2130 snåret, superglad, trött i bena och förväntansfull inför kommande utmaningar i sommar! För jo, har lite på kommande. Inte många grejer hittills, men råkar jag få nys om nåt lämpligt event i augusti skulle jag gärna komplettera listan:
-Konditionstest 6.6; kollar framstegen som gjort under gångna veckor, både i kondition, muskler och kroppens fysik i övrigt.
-Utterleden vandringsmaraton 28.6; det jag tränar inför. Det jag både ser fram emot och lite fasar, då jag minns hur det kändes förra året. Det är främst förberedelserna som är mycket annorlunda än i fjol, men fick också några lärdomar förra sommaren som nu får tas i beaktande för att göra de 52 kilometrarna lite trevligare.
-Valfri lopp, löpande; max 10km har jag föreställt mig. Känner mig för tung för att vilja dra till med ett halvmaraton. Det skulle gå, men tror att jag skulle fristas över hur långsamt det går jämfört med tidigare år. Men ett kortare lopp skulle jag gärna delta i på sensommaren, för att förhoppningsvis ha ett shysst minne att se tillbaka till under vintern, samt en konkret utgångspunkt. Just nu lutar det mot att det kommer bli Midnight Run i Helsingfors, men det återstår ännu att se.
Just nu vill jag ändå fokusera på det främsta målet, långvandringen. Ingen presterings-press angående tiden, men det vore roligt om det skulle gå lite lättare. Nu försöker jag därför att vandra och jogga lätt i liknande terräng, skog och grusvägar dvs. Igår testade jag en för mig nu rutt, som var ändamålsenligt inte mindre än perfekt. 16,3 km med blandat underlag: asfalt, grusväg, skogsväg, högt gräs, lerigt, mossa, och slutligen 100% fuktighet. Var lite kallt att plumsa kring, men som tur togs värmen lätt igen med att springa under de metrar då terrängen var lite bättre. Rent allmänt kändes det riktigt riktigt bra! Löpstegen kändes lätt efter 9km, känns som att benen alltid tar så lång tid på sig att komma igång (igenkänning och/eller tips?). Det regelenliga huvudvärken började sätta in först vid 12km, så det var skönt att det inte kom tidigare. Det är också biten jag önskar jag kunde "träna bort", men som nog ändå alltid kommer infinna sig förr eller senare. Men genom att träna lågintensivt hoppas jag kunna förlänga tiden innan trycket i skallen blir så stort att det utlöser migränen.
Lite bilder från gårdagens prestation, samt ett par bilder från förra sommarens vandringsmaraton.
Från fjolårets vandringsmaraton; halvvägs igenom, med sprängande huvudvärk och tankar om att avbryta. Tankade soppa, plättar och Burana och blev som en helt ny människa! Fantastisk känsla!
En väldigt osmickrande målgångsbild... :D Men jag höll mig faktist för gråt, var obeskrivligt trött och sjuk, svälld av myggbett och skavsår. Men också obeskrivligt lycklig, och därför vill jag göra om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar