Det började i måndags, konditionstest, muskelstyrka och in-body mätning. Utvärderingen i korthet var att det ska bli 2-3 lågintensivpass och ett tempopass i veckan. Var faktist nära att brista i gråt när PT-Jenni målade upp upplägget för kommande veckor. I mitt fall kommer passen bestå av minst 1 timmes träning med puls mellan 119-132. Med andra ord flaxa lite med armarna och gå på stället, även det vore väl för mycket. Domen var således lite av ett bakslag. Är sämst på att inte pusha mig själv, det känns ju så himla lönlöst! Vad gör man ens på gymmet om man inte svettas ordentligt på sitt pass?? Andra måste ju tänka att man är världens lataste som bara lunkar på och tar upp tid på löpbandet...
Men har åtminstone hittat lösningen för att jag själv ska orka med mitt lunkande,
Storytel! Som sagt.
Denhär veckan har Therese Alvén babblat i mina hörlurar. Hennes bok "Från matmissbrukare till tränngsförebild" har varit riktigt intressant att ta del av. Träningrelaterat i och för sig, inte direkt inspirerande då jag inte varit i samma situation, men högst undervisande. Också att en insikt om någon annans verklighet.
Therese var också med på min långpromenad idag. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar